Mitt konsumtionsfria halvår har startat. Jag har brutit emot No-shopping regeln tre gånger. Jag ser det som en naturlig del i processen att varva ned ett beteende. Det är mycket svårt att sluta "cold-turkey", och om man tror att man misslyckats för att man bröt emot det man bestämt sig för så kommer man aldrig att lyckas. Det är en process att vänja sig att välja på ett nytt sätt. Mina avsteg har varit en oväntad möjlighet att besöka Ullared som jag aldrig har besökt innan. Min seger trotts att jag handlade, var att det var bara saker jag verkligen behövde som jag handlade samt att jag handlade för enbart en hundralapp och ägnade fyra timmar åt att övertyga mig själv om att det fanns så mycket som jag inte behövde alls, även om de kostade fem kronor. En bra deal är inte en bra deal om man inte behöver saker på riktigt ändå, alltså.
Sedan blev det en stavmixer för 80:- när jag var på Coop forum för att handla superbilliga ägg. Stavmixern kan ha varit ett dåligt köp, eller ett bra köp. Men för ett halvår sedan så gick min gamla sönder för att den användes så mycket och var inte så bra kvalitet. Kanske är det smartare att spara ihop till en billigare av bättre kvalitet i framtiden. Vi ser.
Och så köpte jag en flaska vatten i en akutsituation som kostade 16:-. Det var väldigt dyrt för en flaska vatten. =( Men jag sparade flaskan så jag kan ha den med mig i väskan i alla fall nu.
Jag planerar också att på allvar spara in på miljön och mina pengar genom att använda tygkassar när jag går och handlar.
Men jag har fått syn på vad jag gör och jag är i en stark process av att ändra mitt beteende. Jag har insett många saker om mig själv och mitt förhållande till pengar också.
Jag tror att jag är rädd för pengar. Jag är rädd för ansvaret det ligger i att ha pengar. Jag är rädd för diskussionerna om vad man skall göra med sina pengar, eller våra pengar, mellan mig och sambon. Jag är rädd för att det är "fel" att vilja ha ekonomisk trygghet. Jag är rädd för att jag skall lyckas få ihop pengar och sedan förlora dem genom att fatta ett dumt beslut. Jag är rädd för att behöva leva med vetskapen om att jag skrapat och skrapat och sedan bli rånad eller lurad.
Helt enkelt - har man inget, har man inget att förlora. Har man något - har man något att förlora.
För att försöka lära om mig själv från detta självdestruktiva beteende så måste jag börja tänka att jag egentligen förlorar de där hopsparade pengarna jag är rädd att förlora varje dag som jag köper något onödigt eller slänger ut pengar i sjön.
Men hur kommer man över känslan av att man inte har rätt att ha mycket när det finns så många som inte har något? Varför skall jag få lov att ha något? Man har liksom dåligt samvete för att man bor i ett land eller lever under omständigheter som fast det är usla ändå ger dig möjlighet att lägga undan lite. Att man faktiskt får in pengar... Fast nu när jag skriver detta så kommer jag att tänka på att, om jag vore en av de som inte hade mina fördelar, så hade jag blivit sjukt förbannad på alla som inte tog tillvara på sina möjligheter utan bara slängde bort dem, för att de hade dåligt samvete?
Mycket tankar just nu.
Veckans bästa länkar för sparande, ekonomi och andra spartips:
Sparapengar.be
Qapital.se
//MissMandy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar